Playing the game of life

Det här är en historia om hur man som människa kan se på livet.

Utgångspunkten är att livet spelar mig. Jag spelar inte livet. Jag har inte valt det.

Så vad det handlar om är SPELET ATT VARA MÄNNISKA. Att vara människa är ett personligt fenomen.

Det handlar om att få genombrott i att vara människa. Men först måste vi hantera det som finns.

Hur startade livet?

Spelet har funnits så länge det funnits människor. Jorden är spelplanen. 6 800 000 000 deltar.

Hur började spelet människa? Det är ett påhittat spel.

I begynnelsen ”genesis” fanns allt och ingenting i miljarder år. Och då blir man uttråkad efter så lång tid. Det är ingenting ”på gång”. Då får man en häftig idé: att skapa en människa till.  En att prata med.

Men det finns ingenting att prata om. Långtråkigt.

Då skapar man något att prata om: allt du deklarerar får exitens, eller annorlunda utryckt: allt du säger blir till.

Ett litet problem: det du skapar försvinner. Och då skapas möjligheten att skapa något som förblir i existens: tid & rum.

Äntligen finns det någonting att prata om! Obs det är du som skapar. Du vet redan allt om allt eftersom det var du som hittade på.

Hur kan det göras intressant? Jo något nytt, ett spel: att något är viktigare än något annat. Vi hittar på det.

Låtsas att ”här” inte räknas längre och ”den som hinner dit bort först vinner”…

I början är det rätt intressant.. och långtråkigt efter ett tag… Så vinner jag och så vinner du … om och om igen. 1 miljard år senare.

Hur hantera att bli uttråkad?

Vi skapar distinktionen: ATT HA NÅGOT PÅ SPEL… i vinsten eller förlusten. Jämför med att spela kort om tändstickor eller miljoner kronor.

Men då har vi ett jätteproblem.

Vad har jag att sätta på spel?

Jag är redan allt och inget! Finns redan eller ingenting finns. Så nu tar vi tag i problemet på allvar och skapar det ultimata spelet. OM JAG FÖRLORAR FÖRLORAR JAG ALLT. Med den oerhörda insatsen att jag dör. Jag låtsas att jag kan dö.

Långtråkigt eftersom jag hittade på spelet.

Vad saknas?

Spelet skall te sig som att det är verkligt.

Då glömmer jag att det var jag som hittade på spelet. Så att jag verkligen tror att jag dör.

I den stunden så fick spelet ”människa” existens. Trots att jag är allt och inget och kan inte dö.

Spelet är att överleva. Ett väldigt allvarligt spel.

Som jag spelar länge och det är inte tråkigt.

Möjligheten bjuder mig att spela leva spela livets spel ….  när jag kommer ihåg att det är jag som hittat på detta spel.

Vad blir då möjligt?

Källa: Seminarieserien Att leva passionerat.